pcoslife.blogg.se

2016-05-17
21:37:58

Skitdag

 
En dålig dag idag.
Någon på jobbet frågade lite klumpigt när jag och min sambo ska skaffa barn.
Jag svarade ärligt, det är inte så lätt för alla att bara "skaffa" barn.
En del. De måste kämpa hårdare än så.
 
Jag har ju valt att vara ganska öppen om att jag och sambon är ofrivilligt barnlösa.
Med det kommer både bra och dåliga saker. De flesta lyssnar och har förståelse, eller i alla fall acceptans.
Vissa vill gärna lösa "problemet". Som om de genuint tror att vi inte har varit till flera läkare, flera experter...som om vi inte har legat uppe flera nätter och forskat om infertilitet och PCOS. Dagar, nätter, mornar som vi har gråtit.
 
Dagar då vi fått plus på ägglossningsstickor. Dagar vi haft sex. Kvällar då vi somnat i varandras famn. Kvällar då vi gråtit oss till sömns. Dagar då vi tittat avundsjukt på våra klienter och velat skrika åt dem att skärpa sig och börja uppskatta sina barn. Kvällar vi inte kunnat sova, då vi funderat på vad vi kunnat gjort annorlunda. Skulle vi ändrat kosten? Väger vi för mycket? För lite? Skulle vi ta medicin? Tog vi för mycket medicin?
 
Ibland vill jag bara skita i allt. Ge upp. Göra slut, så att sambon får en chans med någon annan. En normal tjej. Ingen PCOS-skit-kvinna. Någon som kan ge honom det finaste i världen. Ett barn. Ibland vill jag äta ihjäl mig.
Begravas i en grav med kladdkaka. Med en gravsten formad som en cupcake. Ibland vill jag bara spy på alla jvla lyckliga nyblivna föräldrar. På kollegor som bara "råkade" bli gravida. På vänner som blev gravida när de åt p-piller. På alla som lyckas få friska barn. Hela barn. Avundsjukan. Bitterheten. Oförmågan att i perioder inte ens kunna vara glad för att ens vänner är lyckligt gravida. Ibland är det så förbannat svårt.
 
Idag var en sådan dag. Vi gick ut och åt. Pratade om livet. Om annat. Om det vi har lyckats med. Allt bra. Allt fint. Vår hund. Lyckan av att vi har varandra. Att vi har en stark relation. Att vi funnit vår själsfrände. Vi ljuger. Låtsas för varandra att det inte spelar någon roll. Vi äter gott. Köper glass och tröstäter. Försöker plocka upp varandra. Gråter lite tillsammans...och somnar sedan...idag är en sådan dag.
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: