pcoslife.blogg.se

2016-09-09
22:37:32

Mardrömmar

Just nu är det mycket. Tiden närmar sig till den dagen i graviditeten då vi fick veta att sonens hjärta stannat....usch. Har massa mardrömmar. Försöker tänka att det inte finns något jag kan göra. Det som händer, det händer. Men det är svårt. Försöker vara positiv. På måndag har vi ultraljud. Håll tummarna!

2016-08-19
10:56:10

Hemlighetsmakeri

 
Jag ber om ursäkt för mitt långa uppehåll. För er som känner mig privat; sprid inte detta vidare då vi vill hålla det lite hemligt ett tag till!
 
Jag är gravid! Det är jätteläskigt. Jag har mått ganska dåligt och trott att jag har varit magsjuk en längre tid...men sedan gjorde jag testet, som visade det där efterlängtade två sträcken! Nu i början på veckan var vi och gjorde det första ultraljudet och då är det liksom svårt att inte ta in det faktum att jag är gravid. Jag har varit så orolig och rädd. Dels att jag inbillar mig allt och dels att jag även ska förlora detta barn. Jag är med i en stödgrupp för blivande mammor som förlorat barn sent i graviditeten, och det känns jätteskönt att inte vara ensam om alla känslor. Det är så mycket som är så skambelagt med det jag känner när andra får barn och blir gravida...
 
Nu när det är "ute" så ska jag försöka att uppdatera bloggen oftare. En PCOS-graviditet är ju inte heller supervanlig...även om alla graviditeter är olika, som jag förstår det. Usch, det känns läskigt att vara öppen om det här. Jag är fortfarande så rädd att någon ska hända och jag önskar att jag var lite mer naiv, som jag var första gången...att allt är självklart bara för att man passerar en viss vecka....jaja, nu ska jag inte vara sådan!
 
Lyckan är stor här hemma, även om vi inte riktigt vågar vara lyckliga ännu. Men vi tar en dag i taget och hoppas på det bästa!
 
2016-07-10
12:05:06

Vikt (9) och sommarbekymmer

 
Vikt: 95,5 (-0,7 kg)
BMI: 39,24 (-0,3)
 
Ursäkta mitt "försvinnande".
Jag har varit på lite semester i Polen med min sambo och min familj.
Sedan har jag inte heller mått på topp. Ena dagen har varit bra andra dagen mycket illa. Både fysiskt och mentalt. Nu så här i sommartider, tycker jag det är extra jobbigt att ha PCOS. Speciellt med mitt bekymmer med hårväxten. Denna förbannade hårväxt som är överallt på kroppen.
 
Det är så jvla pinsamt att vara tvungen att raka sig i ansiktet oftare än sin egen sambo eller bror.
Kan ni förstå skammen?
Att inse att min sambo/min brors skäggväxt växer LÅNGSAMMARE än min?
Och jag ska vara kvinna. Jag svär...ibland då är jag så jkla tacksam över mina stora bröst, utan dem...då hade jag nog börjat ifrågasätta min kvinnlighet. Det tär på en. Håret och att man inte har barn än.
 
Suck.
Så är det i alla fall. Jag har kommit över behovet att vara "renrakad" på ben och armar. Folk får säga och tycka vad de vill, jag skiter i det. Jag bär klänning för jag känner mig fin i det. Så det så!
Jag har dock ännu inte kommit till ro med min skäggväxt...ser ut som en jkla jultomte..fast med svart skägg...mysigt (INTE).
 
Ja, som ni själva kan läsa ligger det fortfarande stor frustration bakom mina ord, i mitt inre...men det blir nog bättre...med tiden...kanske...