pcoslife.blogg.se

2016-09-10
19:13:37

Sötsug

 
Vill egentligen bara leva på socker just nu...även om jag intellektuellt vet att det skulle vara värre än någonsin.
Sååå...jag peppar mig själv genom att kolla igenom bilder på före-och-efter. Försöker minnas att det var välmående som tog mig hit. Dit jag är idag. En välmående kropp. Inte någon som äter godis, dricker läsk och hinkar i sig annat med socker i...nej..tvärtom. Nu ska jag försöka sköta om min kropp mer än tidigare. Äta rätt. Sova mycket. Skratta, le och älska. Ta hand om mig själv och mina nära, så tar jag också hand om mitt ofödda barn. Genom att tänka på HÄLSAN.
 
2016-09-09
22:37:32

Mardrömmar

Just nu är det mycket. Tiden närmar sig till den dagen i graviditeten då vi fick veta att sonens hjärta stannat....usch. Har massa mardrömmar. Försöker tänka att det inte finns något jag kan göra. Det som händer, det händer. Men det är svårt. Försöker vara positiv. På måndag har vi ultraljud. Håll tummarna!

2016-08-19
10:56:10

Hemlighetsmakeri

 
Jag ber om ursäkt för mitt långa uppehåll. För er som känner mig privat; sprid inte detta vidare då vi vill hålla det lite hemligt ett tag till!
 
Jag är gravid! Det är jätteläskigt. Jag har mått ganska dåligt och trott att jag har varit magsjuk en längre tid...men sedan gjorde jag testet, som visade det där efterlängtade två sträcken! Nu i början på veckan var vi och gjorde det första ultraljudet och då är det liksom svårt att inte ta in det faktum att jag är gravid. Jag har varit så orolig och rädd. Dels att jag inbillar mig allt och dels att jag även ska förlora detta barn. Jag är med i en stödgrupp för blivande mammor som förlorat barn sent i graviditeten, och det känns jätteskönt att inte vara ensam om alla känslor. Det är så mycket som är så skambelagt med det jag känner när andra får barn och blir gravida...
 
Nu när det är "ute" så ska jag försöka att uppdatera bloggen oftare. En PCOS-graviditet är ju inte heller supervanlig...även om alla graviditeter är olika, som jag förstår det. Usch, det känns läskigt att vara öppen om det här. Jag är fortfarande så rädd att någon ska hända och jag önskar att jag var lite mer naiv, som jag var första gången...att allt är självklart bara för att man passerar en viss vecka....jaja, nu ska jag inte vara sådan!
 
Lyckan är stor här hemma, även om vi inte riktigt vågar vara lyckliga ännu. Men vi tar en dag i taget och hoppas på det bästa!