15:07:00
Välkommen till min blogg
Jag fick min diagnos för flera år sedan...någon gång i tonåren. Sedan var det någon ytterligare läkare som drog tillbaka diagnosen, för att ytterligare något år senare konstatera att jag visst har PCOS. Vi är ofrivilligt barnlösa jag och min sambo..nu...3 läkare/specialister på ofrivillig barnlöshet senare, har man konstaterat IGEN att jag har PCOS.
Många gånger har jag kännt mig ensam.
Ensam, missförstådd och felaktigt behandlad. Många har misstrott mig och min livsstil. Jag har också mina suporters. Min sambo som stöttar och peppar, min bror som också är PT och min pappa och mamma som också har PCOS, min näringsfysiolog och fler med dem....men ingen som riktigt på riktigt förstår...som jag kan vrida och vända på svårigheterna med...
Jag har på senare tid haft ett stort behov av att klaga, att vrida och vända. Att se saker från den ljusa sidan.
Att diskutera och hitta likasinnade.
Det är egentligen först nu. Först nu som jag på allvar har insett att PCOS:en försvinner inte.
Jag har inte gått på en 5 års diet. Det här är inget 1års projekt.
Det är för resten av mitt liv.
PCOS is a bitch, men jag måste lära mig att bli vän med henne.
Detta är mitt liv.
Välkommen till min blogg.